Kommentarer om själar och personifikationer

Afrikanska och österländska folk ser i personifieringarna av monoteistiska religioner, av gudar med mänskliga former, egenskaper i förhållandet till det heliga som inte passar in i verkligheten hos de religioner som utövas av dessa folk, där man kan dyrka en råtta, en melon eller en annan frukt. För en västerländsk monoteist är dessa verkligheter ibland ofattbara, men låt oss föreställa oss människor inne på en plats som utför mänskliga handlingar och för ett ögonblick glömma att tänka att det är normalt att tro att människor som vi är i himlen. Jag tror att det inte är så irrationellt att tänka på evigheten hos saker som är naturliga och varar för evigt, som en melon eller en annan frukt, som att tänka att människor med fysiologiska behov är på en plats som kallas himlen. Även om växter, frukter och djur också har behov, var detta konceptet som skilde kristendomen från animism och stängde kroppen. Mänskligheten har varit föremål för all undersökning i århundraden.